Lovisa Ohlsson

KATY PERRY, MÄN PÅ FIRMAFEST OCH FLYT

Katy Perry är ingen artist jag brytt mig om alls, tills jag såg hennes dokumentär nyss och grät i en kvart för att allt var så fint. Mitt känsloliv kan uppenbarligen inte hantera att se på fina/glada/lyckliga saker. Som när hon bjöd upp folk på scenen och sjöng "I wanna dance with somebody" och allt blev för glatt för mig att se på så jag brast ut i gråt. Hon är faktiskt fin den där Katy, fruktansvärt fin. 
I fredags var vi på krogen jag och Fian, vi bevittnade en nazist med hakkors tatuerat på ryggen bli utslängd, och vi fick bordssällskap av män på firmafest. Män på firmafest, är något allddles särskilt. Då är de för stunden inte gifta, de har ingen familj och de är plötsligt tio år yngre. När en av dessa män lade sin hand på min rumpa kände jag bara - nej, nu får det vara nog. Men det var trevligt överlag, de spelade hits från 90-talet och bartendern var den goaste gumman jag någonsin sett arbeta i en bar. Det bästa av allt är att stället ligger i huset mitt emot mig!

Och nu efter en tid av ingen inspiration alls skriver jag äntligen i boken igen. Och jag har redan börjat fila på nytt material till föreläsningen. Det är så skönt att ha flyt!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas