Lovisa Ohlsson

Ã…RET SOM GÃ…TT OCH Ã…RET SOM KOMMER

Jag följer så många nadras exempel och skriver en liten resumé av året som gått och lite tankar om året som kommer på min blogg. Visserligen några dagar sent, men vad gör det.
2012 vad året då hela livet åkte berochdalbana med mig och till sist välte. Året innhöll så mycket fult, men också mycket vackert. Jag åkte till jönköping och frös ihjäl i en källare, jag var hemma i norrland med pojkvännen och tittade på myskoxar och levde på vin och jordgubbschoklad en vecka. Jag var på peace & love och träffade helt underbara människor och hade stundvis riktigt roligt, men när veckan led mot sitt slut blev allt totalt kaos och slutade med att jag tidigt en morgon satte mig på en buss i borlänge och kräktes hela vägen fram till karlstad. Jag åkte in på psykakuten och pratade med en gammal drake, vilket efter några återbesök resulterade i två diagnoser och nya mediciner. Jag kämpade med min vikt och började gå ner, sen upp, sen ner och upp igen. Jag var hemma i norrland med pojkvännen en gång till och pysslade om honom då han var superförkyld. Jag var i stockholm också och härjade runt på grönan, åt parmiddag, drack kir på balkong, drack vaniljmilkshakes och åkte pendeltåg som om jag aldrig hade gjort annat. Jag fick jobb på ett dagis hemma i tännäs och spenderade tiden med att leka med barnen coh på rasten gråta tyst och hysteriskt inne på toaletten och undra vart livet var påväg. Jag åkte på en minifestival och bodde i husvagn, drack för mycket öl och bröt ihop på en ica-parkering efter att ha sett en halv låt av Top Cats. Jag förlorade min kärlek då det tog slut mellan mig och pojkvännen och jag gick in i någon sorts dimma och hittade inte ut igen. Min fina vän Fian kom på besök hemma i norrland och höll mig sällskap i dimman medans vi löste korsord, promenerade, badade jacuzzi och pratade i flera timmar om vad som gjorde ont. Jag åt våfflor på ett fjäll med min goda vän Carro och åkte sedan engelsk bil med ratten på fel sida jättesnabbt tillbaka till sunne. Jag fyllde arton och firade (med inte så mycket dunder och brak) tillsammans med en vän som försvann, Fian och Alexander, vi åt tacos och jag gjorde mitt första krogbesök. Kärleken kom tillbaka och jag och pojkvännen började ses igen och började sakterligen bygga upp en relation igen. Jag bytte lägenhet och flyttade från min lilla etta till en annan lite större etta. jag skaffade en katt vid namn Rambo som kom att bli min bästa vän och jag började liksom må lite bättre. Jag rev karlstad en natt när jag och min vän Ida åkte dit och krogade, gjorde kaos och kastade sugrör på Burger King och drack för mycket vin i en bil. Vi ställde till med halloweenfest i min lägenhet och dansade bland spindlar, kolsyreis och ormar tillsammans med goda vänner. Jag och pojkvännen blev tillsammans igen och har nu en starkare relation än någonsin och livet liksom log mot mig igen. Vi åkte till Arvika och gick på harry potter-bar, kände inga människor och åt grillad korv och strips tills jag trodde jag skulle kräkas. Jag fortsatte att skriva på min bok och bestämde mig för att göra föreläsningar, och gjorde premiärföreläsningen på cafét megafon i sunne, och sedan föreläsning nummer två för missionskyrkan i sporthallen. Sen blev det jul, som jag tillbringade i sunne med Fian och hennes familj. Det blev juldagen och vi gick ut och dansade, och det blev nyår som tillbringades hemma hos pojkvännen. 
Året som gått var så förbannat jobbigt. Det var tungt, påfrestande och sög all energi ur mig. Det som var vackert, var riktigt vackert. Men det som var fult var verkligen skitfult.
Som person har jag alltid gillat nya starter. Jag har försökt så många gånger med radikala förändringar, nya starter osv som inte alls fungerat. Det har bara slutat med depression, destruktivt leverne och en hjärna som itne alls vill funka. Varenda gång. Därför gav jag inga nyårslöften i år som ändå inte går att hålla, så som att börja träna, leva sundare osv. Istället lovar jag mig själv att börja ta hand om mig själv och börja lyssna på mig själv. Göra saker för mig, som jag mår bra av. Jag ska komma ihåg, att ibland är det nödvändigt att vara en bitch. Och jag ska komma ihåg, att älska mig själv. Jag ska komma ihåg, att man behöver inte vara älskad av alla och man behöver inte älska alla. Jag ska minnas vad som är viktigt och vad man faktiskt kan skita i, och jag ska framför allt minnas - att ta vara på tiden och leva så mycket jag hinner.
Jag ska ta vara den talang jag faktiskt vet att jag besitter vad beträffar det jag håller på med med mina föreläsningar. Jag ska tänka positivt när det gäller mina diagnoser, och inte se på mig själv som ett medicinerat psykfall. Jag ska ta hand om dom som jag faktikt älskar, men komma ihåg att jag också är viktig. Och trots dessa löften, ska jag då fan i mig inte bli en pretantiös jävla eldsjäl. För jag ska komma ihåg - att man får vara ledsen. Man får vara arg, besviken, förbannad och helt jävla utflippad. Det är helt okej, helt okej.  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas