Lovisa Ohlsson

JUL

Nu är julefirandet över, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det men - gud så skönt. I år firade jag julafton med bästa Fian och hennes familj, vilket var hur mysigt och roligt som helst, men ändå fanns den där lilla sakna-mamma-klumpen i magen hela tiden. Jag åt mat tills jag trodde att jag skulle gå sönder, fick jättefina paket som jag tackar så hjärtligt för och mådde inte alls dåligt över att dom klippt i Kalle Anka. Det var alltså en väldigt fin jul, men jag blev besviken då jag inte hade den där julkänslan i hela kroppen som gör det hela magiskt. Nästa år kanske den infinner sig, eller så uteblir den. Den som lever får se. På annandagen gjorde vi oss fina, jag, Fian och Johanna och pulsade iväg till krogen för att betala svindyrt inträde och dansa oss svettiga till både en DJ och ett askasst liveband. Jag var nykter hela kvällen, hade jätteroligt ändå, ända tills jag fick panik av alla människor och valde att traska hem för att se på film och dricka cola istället. Tant-Lovisa. Men sanningen är, att alkohol och råfestande har förlorat sin charm för mig, det är inte roligt längre. Jag skulle vilja tycka att det är roligt att bli vinglig, glad och rolig men tvärtom finner jag det nu för tiden jobbigt att vara full. Tråkigt men sant - det var roligare förr.
Och nu är det mellandagsrea. Något jag väljer att helt och hållet bojkotta, rata, skita i. Jag vägrar slåss med människor i trånga butiker om saker till ett pris som faktiskt inte alls är så "fantastiskt" mycket billigare än det ordinarie. Och jag vägrar trängas med 5000 andra människor som också svettas ihjäl i sina vinterjackor i köer som aldrig tar slut till julmusik i sprängda högtalare som får varenda mellandagsrea-shoppare att innerst inne känna en viss dödslängtan. Så nej, ingen mellandagsrea för min del.  

Pratade med min gode vän Christian förut, och kom fram till hur bissart det är med jul, egentligen. Om man tänker efter och ser på saken ur ett annat, nytt perspektiv är det ju rätt bissart. "Här har vi skaffat oss ett träd från skogen som vi ställt i rummet, och hängt glitter och lampor i det och satt en plaststjärna i toppen". "Här har vi också, slagit in egentligen helt värdelösa saker som vi skulle vara lika lyckliga utan i papper, för att vi inte ska se vad det är, som vi sen ger till varandra. Vi ger dom gärna till varandra under tystnad i en ring, så att alla ser vad man får och så att man kan tacka/berömma ordentligt". Och gräver man lite djupare i detta, och ser med denna synen på alla högtider, ser man hur bissart det egentligen är. Men egentligen, så är det viktigt för oss människor med traditioner och högtider. Det är ett litet färgglatt avbrott i den annars så grå och banala vardagen, så vi pyntar gärna tillvaron lite någon gång om året. Problemet är väl att vi drar det för långt, och går istället in i väggen av all ångest över presenter som ska köpas, julmat som ska lagas, midsommarstänger som ska kläs och påskägg som ska fyllas. Om vi bara coolade ner oss litet, andades ett ögonblick och inte tog våra annars ganska trevliga traditioner på så blodigt allvar, så kanske alla kunde som har möjlighet att fira, faktiskt kunde få ha en genomtrevlig stund med nära och kära. 

Imorgon åker jag hem till pojkvännen och myser, och passar även på att tatuera underarmen lite till! Så nu, efter detta kanske lite för långa blogginlägg säger jag godnatt oh kryoer ner tillsammans med katten (som har kräkts hela kvällen). 
PUSS! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas